.

Jag är en sjuk Sofia. Jag har aldrig förr i hela mitt liv varit borta en enda dag från något av mina jobb på grund av sjukdom, men nu är det bara att inse fakta – jag kan inte jobba när jag är sjuk, även fast jag hellre skulle jobbat än att ligga här. Jobbet är kul! Nu har jag varit hemma i två och en halv dag, och imorgon kan jag inte heller jobba. Jag äter äckliga snuskkurer gjorda på lime, ingefära, nässelblad och andra mysko saker. Men kuren som utan tvekan är bäst är ändå maraoukuren! 200 gram choklad om dagen och vips så mår man genast mycket bättre! I alla fall för stunden. Såhär ser min kost ut numera:

Hit kan jag även lägga till en massa pizza, beasås och godis. Ni ser – en komplett kostcirkel; fett, socker, salt och kemikalier. Dagarna ägnas åt att ligga i soffan och se på tecknad film under mitt tjocka duntäcke, att sova, äta choklad (som jag tvingat kompisar att komma hit med) och läsa böcker. Jag har ju aldrig tid att läsa annars så de är faktiskt ganska mysigt. De här böckerna är de som gäller:

(Klicka på bilderna för att läsa mer om böckerna)

Det är en ny Sofia som bloggar nu. Den nya Sofia är kanske inte så mycket annorlunda mot den gamla, men skillnaderna märks om man känner mig. Jag är nog inne i min 20-årskris skulle man kunna säga. Jag vill lämna allt gammalt bakom mig och bara fylla på med nytt. Jag gör saker nu som jag tänkt på under flera års tid men aldrig riktigt tagit tag i. Nu har jag fått flera av dessa saker avklarade på bara några dagar bara för att jag tagit modet till mig och bara gjort det utan att stå och vela i femhundrasjuttioelva år till. Följer man hjärtat så blir det rätt, och allt känns så himla rätt nu.  Den nya Sofia passar inte heller riktigt ihop med designen på bloggen, därför har bloggandet blivit lidande – jag har helt enkelt inte haft lust att gå in och skriva här. Men ny design kommer inom en snar framtid! Och ni ska inte vara oroliga över mig, jag håller inte på att bli en emorockare som lyssnar på självmordsmusik. Nej nej, det är helt fel! Ni kanske märker något, men det handlar mest om smådetaljer för er del, men inte för mig.

I början av min lilla 20-årskris hittade jag den här texten på en väldigt klok tjejs blogg. Marie heter hon och kommer från Torsång. Hon har en jäkligt bra blogg med sköna egenskrivna dikter, smarta texter och grymt snygga foton. Men texten är som skriven till just mig just nu och har faktiskt hjälpt mig några extra steg på vägen till att våga. Läs och begrunda.

Livet är allt bra underbart ibland! Och ibland är definitivt inte nu. Elson sa att jag smygsvär mycket i min blogg, så därför tänkte jag att det nu kunde vara passande med en riktig svordom:

FAN!

Längre än så sträcker jag mig inte nu. Jag måste vänja mig först.

Det fjantigaste stavfelet är när folk stavar the istället för te som det faktiskt heter i det här landet. Okej då att nån ordbok kanske säger att det är en okej stavning, men den ordboken ljuger. Det ser så groteskt fjantigt ut att jag automatiskt klassar er för fjantar om jag ser er skriva så. Så det är bäst att ni passar er så inte superballa Sofia tycker att ni är töntar.

Klockan är nu 19.27 och jag åt precis mina första tuggor mat på hela dagen, om inte de tre chipsen i morse räknas förstås. Regelbundna måltider är overkill. Plus att det ser ut som en knarkarkvart här eftersom jag antingen är för lat eller har för lite tid till att städa. Men att städa är också overkill.

Igår var det clas ohlson cup, jobbets egna hockeyturnerning i ejendals arena. Jag satt där och skrek och tjoade mig hes, och bakom mig satt mina kollegor och pimplade vin ur sina lokaflaskor hela dagen och skallrade med sina koskällor i mina ögon tills jag blev halvt döv, men det var så jäkla kul! Det roligaste är att alla män som var med och spelade tog det på totalt dödligt allvar medan vi andra bara tyckte att det det var ett kult jippo.  Men duktiga var de ju faktiskt! Jag känner mig stolt över mina små clas-pojkar! Efter turneringens slut, som ju vanns av Butiksleverans, blev det dags för tacobuffé och efteråt fest i star lounge. Vilket jäkla bra folk jag jobbar med alltså! Var bara att blinka lite med ögonen för att bli bjuden på en drink. I like! Den första drinken hade det otroligt fantasifulla namnet Clas Ohlson, så alla skulle ju såklart ha såna. Butiksleverans sprang runt  och kaxade sig med sin buckla hela kvällen lång. Av dem fick jag en fin röd flugsmällare, eller snarare en bee-killer, för att retas lite med laget gods killer-bees som det ju tyvärr inte gick så bra för i turnéringen. Jag ska skydda den med mitt liv. Det bästa med kvällen var ändå att få prata med allt folk som man annars bara ser och hejar på varje dag men i övrigt inte vet ett dugg om. Känns kul att veta vilka alla är, eller  i alla fall veta vilka alla är när de är fulla.

En skitbrakanonkväll var vad det var!

Jag, grabbarna och min bee-killer

Natalie, Edde och jag

Tack till Natalie (länk) som jag snodde bilderna av.

Doften kommer mot en som ett knytnävsslag när man kommer utanför huset. Den kittlar ens kräkreflexer samtidigt som den framkallar ljusa fina minnen av rosa galonbyxor och leriga gummistövlar och en kapphall som varje vår fylldes av denna bedrövligt äckliga lukt. Den luktar fruktansvärt äckligt och underbart gott på samma gång.

När doften av ruttet gräs börjar komma, då är våren på väg!

Smeten smet! In i min mun alltså.

Är det inte väldigt underligt hur smeten kan vara godare än kakan? Varför ska man då behöva grädda kakan när man bara kan äta den som den är? Mer smet åt folket!

Detta var inte vilken smet som helt  heller, nej, det här var smeten till Sofias specialiga specialkladdkaka – världens bästigaste kladdkaka! Ni kanske har letat i tusen år efter det perfekta kladdkakereceptet. Sluta leta, för idag är jag generös och delar med mig av mitt hemliga recept.

2 ägg

2,5 dl socker

100 g smält smör

1,5 dl vetemjöl

1 tsk vaniljsocker

1 krm salt

4 msk kakao

Tjoffa ihop allt och häll det i en bröad form. Grädda långt ner i ugnen i 175 grader i ca 25 min, men ha koll på den hela tiden så den inte blir för okladdig. Lyckas ni inte med kakan har ni gjort fel för receptet är jätterätt. Den blir helt perfekt kladdig!

Att Sofia skulle lyckas hålla sig ifrån internet en hel dag är ungefär lika otroligt som att det skulle komma en känguru med rosa gummistövlar inhoppandes i TV-rummet. Och eftersom det där med kängurun aldrig hänt så har jag inte heller klarat min enda lilla dag med internetförbud. Jag bröt det faktiskt redan kl 05.15 på morgonen! Jag har aldrig förr satt på datorn innan jag går till jobbet så det var ju till och med värre än vanligt! Men jag skulle bara kolla upp en traderaauktion. Och efter jobbet skulle jag bara buda på auktionen, och sen skulle jag bara in på mailen för att kolla mitt vinstmail, och sen skulle jag bara kolla in meddelandet jag fått på facebook, och sen skulle jag bara läsa den, och den, OCH den bloggen, och sen…

Jag är förundrad över mig själv i icke positiv bemärkelse.